It makes the world go around. Or does it?

Söndag morgon (igår). Åttaåringen frågar hur det kommer sig att allt måste hela tiden handla om pengar. Varför behöver man alltid pengar till allt, varför kostar det att göra saker? Som att jag skulle köpa oss eller villa, eller att vi skulle ut och resa.

Jag är glad att jag inte svarar som min mamma gjorde när jag som tonåring frågade henne detsamma: att det är självklart att man måste arbeta för sitt uppehälle. Istället säger jag att inte det inte alls hela tiden måste handla om pengar. Fast dte är svårt att leva utan pengar. Förr i tiden kunde man ju byta t ex potatis mot kryddor eller dylikt, men det fungerar ju oftast inte så i dagens läge. Åttaåringen tycker dock att vi bara kan bygga oss ett hus i skogen. Det blir en helt annan diskussion.

Så ser vi den sista föreställningen av Loranga, Masarin & Dartanjang i Hagaparken. Det är en brilliant föreställning. Loranga filosoferar över vad pengar är bra för, han har inga och varför skulle han jobba...?

Topics of the day

Vid frukosten har bland annat dessa ämnen avhandlats med Åttaåringen:

Michael Jackson, Paparazzi, Prinsessan Diana, Ku Klux Klan, Adolf Hitler, Elvis Presley, VHS, Zombies...

Åttaåringen hävdar att om hon blir känd, så kommer hon aldrig att åka till USA.

Tur att jag är (bak)full, annars skulle jag inte vara glad

När Pappan och jag skulle komma överens om när Åttaåringen skulle komma hem så sa jag senast lördag, men om han ville komma på fredag, så gick det bra. Det spelade ingen roll för honom heller, så jag sa:
- Så, ska vi säga fredag eller lördag?
- Ja, vi kan säga fredag eller lördag.
- Men...
- Så kan Åttaåringen bestämma.

Sånt är inte bra. För att inte trampa på Pappans ömtåliga tår gick jag dock med på det.

Åttaåringen ringde mig igår mitt på dagen och grät för att hon ville åka hem då, på fredagen, men Pappan hade bestämt lördag. Pappan sa det till mig på fredag morgon, när jag ringde och frågade. Lördag klockan 10, skulle de komma. Till Åttaåringen sa han att de kanske skulle åka på fredagen. Så fick jag (once again) agera bad guy och tala om att det var lördag som gällde.

Åttaåringen ringde mig igen igår kväll vid 22.45. Då hade de precis kommit hem och hon hade inte packat.
- Hinner du det imorgon då, när ni ska åka så tidigt?
- Vi ska inte åka tidigt.
- Om ni ska vara här klockan 10 så blir det till att åka rätt tidigt.
- Neeeej, men jag har ju sagt till pappa att jag inte vill åka direkt efter frukosten!

Börja ana oråd.

Jag sov någon timme i morse innan Pappan skulle komma med Åttaåringen. En kvart innan de skulle anlända ringde Åttaåringen och sa att de inte åkt ännu, hon höll på och packade. Så jag sov någon timme till. Sedan ringde Pappan och sa att de nu var på väg. Vid klockan 13 anlände de.

Giv mig styrka.

Tack, inkastaren

Fredag kväll hemma hos väninnan M. Hon häller i mig vin och vi har mycket trevligt. Vi går så sällan ut. Tillsammans alltså. M går ut rätt ofta. Mest med sin generösa arbetsgivare. Nu lyssnar vi på 90-tals musik och vill dansa. Undrar om det finns något ställe som spelar bra 90-talsmusik?

Stockholm i juli, det är inte särskilt mycket folk.

Väninnan M och jag beger oss ut på stan och av någon outgrundlig anledning finner vi oss stående utanför Karlsson & Co. Det var nog 10 år sedan jag var där och då var det rätt sunkigt. Vi bestämmer oss för att gå och reka och vi välkomnas med ett varmt leende av vakten. Vid kassan vänder vi, när det är entré 120:-. Vakten haffar oss förbluffad på vägen ut.
- Vad var det som hände?
- Det kostar 120:-.
- Här, ta den här.
Fri entré för två.

Sedan dansar vi häcken av oss resten av natten. För på dansgolvet längst in har någon fattat vilket klientel som går hit och DJn spelar musik från 90-talet.

När musiken tystnar går vi vidare till ett annat ställe som har öppet längre, eskorterade av två gentlemen, och dansar ännu mer och dricker äkta champagne i den nya dagens solljus. Det var länge sedan jag hade så roligt, för så lite pengar.

Finally

Sista uppgiften på sommarkursen är inlämnad. Jag har lärt mig väldigt mycket under den korta kursen! Nu ska jag äntligen få ha några dagars total ledighet och bara ta det lugnt och umgås med Åttaåringen (som kommer hem imorgon) och vänner och familj.

Det börjar med ett besök på Fasching ikväll, med väninnan M. Kan bli hur bra som helst.

Very kewl

Undrar just hur spontant det är, men sånt här skulle jag gärna se mer av!

Kräsmagad

Efter att ha introducerat Åttaåringen för "Tillbaka till framtiden" och "Star Wars" så var nästa steg Indiana Jones. Flera gånger har hennes killkompisar (samma ålder, eller något år yngre) sagt att de spelar Indiana Jones-spel på datorn och undrat ifall hon har sett filmen. Vilket hon inte har. Pojkarna syftar på nr 4, den senaste Indy-filmen.

Så jag lånade alla fyra filmerna av Smilla. Jag började ana oråd när jag insåg att det står från 15 år på dem. Jag minns dem dock inte som särskilt hemska, utan mest spännande. 35 minuter in i film nr 1 inser jag dock att det inte är något för Åttaåringen. Hon lär ha mardrömmar länge efteråt.

Jag tar mig an film nr 4 istället och den är om möjligt ännu värre. Där är det aliens inblandade också. När jag ser filmer ur ett barnperspektiv så ser jag så mycket annat än det jag ser när jag själv tittar på dem. Det är mest det blinda dödandet av människor som jag fastnar för. Inte konstigt att barn behöver en vuxen närvarande.

Jag frågar Musikmannens snart 11-åriga dotter ifall hon har sett Indy-filmerna, men det har hon inte (fått göra). Hon har dock nyligen sett en film som hade 11-års gräns. Hon undrar förbluffat varför, den var ju inte så läskig.
- Nej, men när det är 11-årsgräns då kan man ju se den fastän man är 5 år, bara man har en vuxen som sitter med och kan förklara vad som sker.
- Jahaaaaa!! Det är för att man ska FATTA. När man är 11 år kan man FATTA på egen hand, inte för att den är för läskig.
- Precis.

En läxa för livet

Åttaåringen ringer minst en gång om dagen och avlägger rapport om vad de har haft för sig hos Pappan. Ibland undrar jag varför de inte ber henne att hålla sig från att ringa, då de har gäster där - som hon talar med samtidigt som hon talar med mig.

Hittills vet jag att Pappan har jobbat hälften av tiden som Åttaåringen varit där. Vad är det då liksom för mening med det hela, kan jag tänka. Jag yttrar det dock inte. Jag vet också att Åttaåringen har gråtit sig till sömns av hemlängtan en natt.

Idag påminde jag Åttaåringen att duscha och tvätta håret. Det behövdes. Hon har inte gjort det sedan hon åkte i fredags. Hon kved lite när hon också klämde ur sig att hon inte borstat håret på hela tiden hon varit hos Pappan. Jag vill inte ens tänka på vilket råttbo det måste vara vid det här laget.
- Duschar aldrig småsyskonen och tvättar håret?
- Alltså, vi skulle göra det i måndags, men så fick vi för oss att ha vattenkrig och vi blötte ned så mycket i badrummet så pappa skällde ut oss och sa att vi fick lämna badrummet utan att tvätta håret.

Jahapp. Vad kan jag säga...?

Igår fick jag veta att tonåringen (Pappans frus son) skulle passa Åttaåringen och de två småsystrarna på dagen. Pappan jobbade - och hade bilen - och frun gick och handlade. Under tiden hade alla fyra barnen vattenkrig i plastpoolen, på tomten, över verandan, in i hallen och badrummet. När frun kom hem fick de veta att de levde.
- Mamma, hon blev som helt tokig och låste både framdörren och dörren på baksidan. Vi fick vara ute i trädgården.

Jahapp. Vad kan jag säga...?

Nu ringde Åttaåringen precis och sa att det var bara hon och tonåringen som var vakna. Pappa var hos sin bror och rökte pipa. Något de tydligen gör två gånger i månaden. Idag hade frun också berömt Åttaåringen för att hon klarar att vara så länge hos dem utan att sakna mig och vilja åka hem.

Jahapp. Vad kan jag säga...?

Åttaåringen lär i alla fall ha insett att det inte bara är en dans på rosor att vara hos Pappan.